Kommunikation

Det här med att läsa hund är en stor grej för mig. Att kunna tyda hundens olika signaler i olika situationer. Det är väldigt fascinerande att kunna läsa hund på ett bra sätt! MAn har nytta av det vig möte med nya hundar, man kan själv efterlikna deras hållning och positioner vid möten för att visa att man inte utgör något hot osv.
Men, när man verkligen har lärt känna en hund, då känns det som om en helt annan förståelse dyker upp. Det är rätt knepigt.. Till exempel så kom Kingen häromdagen springandes från skogen hemma ovanför tomten, Öronen vinklade bakåt, ögonen var stora och runda, han såg riktigt rädd ut. Man ser direkt att det är något som är fel. Kingen kommer fram till mig och lyfter fram sitt högra framben som har fått en rejäl gräsfläck på sig... Oj, oj, oj... Matte jag har ramlat!!! När man sedan håller och känner av eventuella skador i benet och inte känner något räcker det med att man klappar om honom och säger att det inte var något - då blir han glad och busig igen! Sådana situationer händer ofta här hemma, det blir en helt annan kommunikation!
För några år sedan då Kingen var yngre så kontaktade vi en djurkommunikatör, bara för skoj skull. Hon kunde genom bara en bild på Kingen berätta otroligt mycket grejer som bara jag visste. Till exempel att Kingen fastnade med ena klon mellan spjälorna på en lång brygga då han var liten, hon berättade om vissa personer i min närhet osv. Det var intressant. Förstår de mer äv vi tror? Enligt Kingen så gjorde han det sa hon.. Man vet inte vad man ska tycka och tänka, att de känner av våra känslor det är klart, men att de kan förstå ytterligare saker? Hur kan Kingen veta att när matte är 200 meter hemifrån bli alldeles tokig och glad - bara genom att husse PRECIS hann TÄNKA att nu kommer matte???
Vad tror Ni?